onsdag 19 oktober 2011

Judiskt evangelium I

Matt var troligen nerskrivet av just aposteln Matteus (enl samstämmiga tidiga vittnesmål från bl.a.; Irenaeus, Origenes, Tertullianus, Hieronumus, Augustinus). En trolig datering är tidigt (enl senare rön och om du bortser från 1900-talets naturalistiska "forskare" som menar att 22:7; 24:1ff är interpolerade senare, alltså efter 70 e.Kr.), vilket den påvliga bibelkommisionen anser troligt.

Matt knyter ihop GT och NT. Det är judiskt präglat (trol hebr som grundspråk) och har en struktur och inbyggd (kateketisk-)pedagogik som förbluffar. Om du anser att du förstått allt i Matt, har du inte läst det tillräckligt många ggr. Bara talsymboliken är överväldigande; 3, 5, 7, 14 osv. Kristus är centrat och 3 grenar är viktiga i denna bok; etisk (omvänd er), ekklesiastik (Kyrkans ledarskap berörs ofta, se t.ex. 16:16ff; 18:17f oc 28:18ff) och eskatologisk (Kristus ska komma åter och vårt hopp ligger däri, och en fruktan för helvetets realitet).

Ett förslag på grovindelning är följande 5 bokavsnitt (avslutas med; "När Jesus hade avslutat..."):
a. Prolog 1-2
I b. Berättelser om Jesu förberedelser 3-4
I c. Bergspredikan 5-7
II b. Berättelser om 10 underverk 8-9
II c. Sändningspredikan 10
III b. Berättelser om respons på Jesus 11-12
III c. Himmelrikes-liknelsepredikan 13
IV b. Berättelser om respons på Jesus 13:54-17
IV c. Kyrkotuktspredikan 18
V b. Berättelser upp mot och i Jerusalem 19-23
V c. Eskatologipredikan 24-25
a. Epilog 26-28

BÖRJAN
Matt 1:1 är en vers man kan skriva hyllmeter om. Först skrivs på gr "BIBLOS GENESEOS", som bör jmf med "Toledot" i 1 Mos t.ex. 2:4; 5:1. Därefter kommer Kristustiteln som för varje jude klingar i Messianska kungliga termer. Därefter kommer två son-titlar. Davidson (jmf 2 Sam 7 och Ps 2:8; 72; 110) och Abrahamson (1 Mos 12:2f; 17:2ff; 22:18), vilka är titlar som får hela den Israelitiska skriftjordmånen att mullra. Vem är denne man?

Efter släktavlan (3*14, där 14 står för dwd=Davids symbolik i hebr-alfabetet) följer kortfattat julevangeliet och sedan möts vi av några magiker och en galen kung och därav flykt till egypten. Allt sker med frekventa hänvisningar till GT (t.ex. Jes 7:14; Mika 5:2; Hos 11:1 och Jer 31:15).

Ingen judisk skrift har börjat så här. Som om detta inte skulle vara nog, kryllar det av icke judar i kapitlen; 4 kvinnor och några österländska stjärntydare som faller ner som för en Gud. Tänk på den bilden om ovärdiga icke-judar när du själv faller ner inför eucharistins mysterium nästa gång!

Kap 3 fortsätter med judiska allusioner, när Johannes presenteras. Jordan, öken, Eliakläder (2 Kung 1:8) är bakgrunden för dopscenen. Efter dopet blir Faderns röst och dHA:s duva (jmf 1 Mos 1:2; 8:8ff) uppenbarade tillsammans med "den älskade Sonen" (jmf Isak:s offer vid Moria berg i 1 Mos 22 och 2 Krön 3:1). Redan här finns alltså urbilden för EN treenig Gud (med Guds gåvor av guldig vishet, rökelsefylld bön och myrrakryddad självuppoffring).

Kap 4 måste förstås utifrån 2 och 5 Mos (jmf Jordan; öken, 40 dagar/år osv)! Israel klagar över hunger (2 Mos 16:3) och sätter Gud på prov (17:7) och hänfaller åt avgudadyrkan (32:1ff). Jesus besegrar frestelserna - från den ondes bibeltolkning (att tolka Skriften som Fan själv har sitt ursprung här) - med att INTE; a) använda sin gudomlighet för egna begärs tillfredställelse (5 Mos 8:3) och b) testa Gud (6:16) och c) ta "senvägen" att tillbe avgudar för världslig framgång. Guds vägar är outgrundligt annorlunda. Hans rike består av ömvändelse, ödmjukhet och syndaförlåtelse genom de apostoliska kanaler Han använder fram tills Han kommer åter. I 4:18 börjar de apostlar kallas - normalt kallar lärjungarna på en Mästare, som de vill sitta under - som utgör grunden för Kristi Kyrka, vilket Han grundat.


BERGSPREDIKAN
Kap 5-7 är bland det yppersta som någonsin skrivits ner. Få kan läsa denna text och inte imponeras. 5:17-48 förtydligar "Torah:ns krav" (Lära).  6:1-18 förklarar en sann tillbedjan (Liturgi/ortopraxis, med bönen Fader Vår centralt placerad) och 6:19-7:12 om är kärlekens gärningar (Liv). Torah, tempeloffer/uppoffringar och gärningar är de 3 pelare som bygger upp judendomen. Jesus fullkomnar det givna (upphävar inget, se 5:17 och se förtydligandet - i de första antiteserna - alltså 5:21-32 om 5:e och 6:e budens innersta mening) och ger en ny rättfärdighetsstandard.

Jesus går upp till berget (jmf Mose i 2 Mos 3; 19:3; 1 Kung 18f osv) och ger först 8 saligprisningar som är ett porträtt av Jesus, Hans Kyrka och helgonens liv. De ödmjuka, fredsstiftande, renhjärtade och förföljda ska få sin lön (nu och sen)! Om vi följer bergspredikan kommer inte det finnas några icke-troende kvar. Salt och ljus slår igenom i allt. Mörker kan inte finnas nära helighetens centrum.

Judisk spiritualitet bygger på givande, bön och fasta. Jesus kritiserar inte dessa fenomen, men den hycklande attityden bakom. Vårt hjärta ska vara rent, ödmjukt och tillfreds. Ha tillit/förtröstan på Gud. Fader vår är en bön som finns en kommentar till senare, här (under 3*10 kyrk-katekes-skäl)!

Som vi dömer, ska vi bli dömda och på frukten känner vi trädet. På husets hållbarhet känner vi Anden bakom och gör mot andra vad du vill de ska göra mot dig. Så enkelt, men så komplicerat vi gör allt! Den som söker finner dock: ALLTID! Gud, kommer döma världen (se 7:23; 25:34.41) och många som säger Herre, Herre kommer Han inte kännas vid. De som gör Guds vilja går en sagolik framtid till mötes.



BERÄTTELSER
De 10 specifika underverk (jmf Moses) som berättas om i kap 8 och 9 visar vem Jesus är. Han gör judisk skandal (de orena - t o m romerska officerare - renas/helar med Hans egen helighet), men visar samtidigt att ödmjuka böner besvaras (se speciellt 8:6ff).

Från 9:36 börjar Matt röra sig omkring ledarskapsfrågan med bakgrund i fariseernas och Israels kris (9:34). De tolv utses och ges makt/auktoritet (stycket är en kiasm; enligt följande A 9:35; B 9:36; C 9:38; D 10:1; E "gav dem makt"; D 10:2-4; C 10:5; B 10:6; A 10:7f). Lärjungarna ska sätta full tillit till Gud (inga pengar med sig) och kommer möta svåra tider (10:38 nämner ta sitt kors på efterföljelsens väg; det värsta avrättningsinstrumentet i världen) och ge upp allt.

Responsen från människor kommer sedan i fokus (kap 11 ff). Johannes undrar om Jesus är Messias, och svaret lyser av Jesajareferenser (Jes 26:18f; 35:5f; 42:18; 61:1). Ffa uppenbara Jesus vem Johannes var (7-15): förelöparen - som Elias uppdrag - som skulle komma före Messias (2 Mos 23:20 + Mal 3:1.23). Responsen från "folket" var att varken Johannes asketism (11:18) eller Jesu livsbejakning tilltalade dem (11:19). Jesu verop(11:21.23) måste verkligen varit chockartade för åhörarna. Samma budskap gäller idag, då Kyrkan har Gud (jmf 11:27) "genomboende" hos sig. Vi har fått mycket nåd och kommer utkrävas större ansvar. Lev MED det... LEV DET! Det andliga livet är en börda, men det är en lätt börda som ger vila och ro för själen (11:29c-30)!

I Kap 12 blir responsen från fariseerna enormt fientliga. Jesus gör sig till Herre över Sabbaten (ett direkt gudomliggörande) och menar sig vara förmer än Prästerskapet (v5, som gjorde tjänst under Sabbaten, men var skuldfria för det), Templet (v6), Jona (v41) och Salomo (v42).

Kap 13 har 7 liknelser som förklarar hur Guds rike tas emot och kommer växa. Liknelserna kommer dock bara förstås av dem som följer Honom för att de vill se och höra och förstå (13:13, jmf Jes 6:9f och fariseernas respons). Den längsta liknelsen är den om såningsmannen. Gud = såningsmannen (Jes 55:10f) och säden = Guds Ord (Jes 55:10ff) faller på 4 olika sätt i våra hjärtan. Att inte alls fareseistiskt förstå är vanligt i all kommunikationsförmedling. Ofta beror det inte på budskapet, utan på budbäraren. Endast en passionerad helgonlik gestalt gör evangeliet intressant. För att bli ett helgon behöver du rötter (för motgångar kommer alltid). Att älska ytan, pengar och framgång ger ingen god skörd för något (jmf 6:25ff och 19:16ff). Endast en person som hör och gör får en god frukt-skörd. De som förstår denna liknelse har inte långt kvar till Guds rike (eller ens framgång med något; vad-det-tänkas-må-vara-över-huvud-taget).

Till sist en liten notis om Jesu brödrar/systrar (12:47f; 13:55f m.fl.). I princip ingen (den enda som gjorde det - Tertullianus - blev utskrattad) har under 1800 år trott att dessa "adolphoi" är fysiska bröder till Jesus. Ty Septuaginta (LXX - som var evangelisternas Bibel - på grekiska) benämner all släkt som adolphoi (p g a att Hebr inte har ord för kusin o dyl, se LXX i t.ex. 1 Mos 13:8; 5 Mos 23:7; 1 Sam 18:8; 2 Sam 1:26;  2 Kung 10:13f; 1 Krön 23:21ff och se NT Rom 8:29; 12:1; Kol 1:2; Hebr 2:11 och Jak 1:2). Jakob och Josef nämns också som söner till en annan Maria (Mark 15:40 och Joh 19:25). Se vidare unde 99 Invändningar nr 58f.




Inga kommentarer :

Skicka en kommentar