Kristen desillusion?

Erik M gav mig ett tips om en boktitel som skulle vara en bra ateistisk argumentation mot teismen. LOFTUS; The Christian delusion var bra! Det är en bredsida mot kristen tro av f d kristna (och Eller som "föddes" ateist). Faktiskt det bästa jag läst... här följer en kort resencion och sammanfattning!

Boken har 5 delar. 1:a delen går igenom varför religiös tro är konstig/ologisk! Och visst är det märkligt att det finns 38 000 olika samfund! Och de flesta är rätt navelskådande. I de små sammanhangen blir världsbilden hårt knutet till din identitet. Och påståenden att "fritänkaren" skulle vara överlägsnare, friare och starkare (s.44, där religiös är svag, beroende och bunden) är fullständigt patetiskt! Kap 4 menar att du ska ha samma nivå av skepticism för din egen tro, som mot andras tro (vilket jag bejakar)! Här tror jag grundproblemet ligger. Visa mig den naturalist som lever upp till detta!

En sak som imponerar på mig är helgonens förmåga (t.ex. Augustinus, Aquino) att hitta på skarpa argument mot sin egen position, så övertygad var man om den katolska religionens sanning! Jag kan lita på mina sinnen. Det finns en materiell värld och jag kan få kunskap genom vetenskap och beprövad erfarenhet (s.95). Men detta är inte allt. Hur kan jag i så fall utifrån mina sinnen veta att jag bara kan vara naturalist/empirist/scientist? Det som alltid stör mig i ateistiska resonemang, är dess tendens att alltid fly försvaret av sin egen kunskapsmässiga position. Eftersom a-teism är ett förnekande av kunskap om Gud, så har ateisten inget beviskrav på sig... Därför kan man kritisera sönder teismen och själv sitta säker i sitt icke-elfenbenstorn! De menar att deras kunskapssyn är självklar och att de inte behöver försvara sin position. Det är en mycket falsk säkerhet.

Jag blir gärna naturalist, om jag blir överbevisad om att teismen är trams och att naturalismen är den enda sunda hållningen mot den verklighet vi lever i. Till dess, så talar massor för teismen; intellektuellt, känslomässigt och historiskt! Min kunskap formas inne i mitt huvud pga vad jag upplever sensoriskt, rationellt och andligt trovärdigt! Carl Sagan kan hävda - hur många ggr han vill - att det inte är extraordinärt alls att säga att; "Kosmos är allt som finns, var och kommer finnas" (s.98)! Tillåt mig tvivla! :-) Ja tvivel är trons andra dimension. När man börja tvivla på sitt eget tvivel finns det ingen annanstans att gå, än till Gud! "Been there, done that and moved on..."! "Det är smart att växa och tänka och undersöka och lära och följa varhelst argumenten och bevisen leder" (citat s.102)! Därför blev jag katolik!

2:a delen går igenom varför Bibeln inte är Guds ord! Kap 5 visar hur beroende Skrifterna är av en förvetenskaplig världsbild/kosmologi (vilket är irrelevant för icke-fundamentalistiska icke-kreationister)! Kap 6 tar upp modern exegetik och vill visa att a) det finns logiska motsättningar (t.ex. 1 Mos 1:12 vs 2:5; Rom 3:28 vs Jak 2:24); b)inga bevis för biblisk arkeologi (t.ex. syndafloden, uttåget, erövringen, David); c) myter och sagor (t.ex. jungfrufödelse, menlösa barn folkmord, Qurinius); d) falska ouppfyllda profetior (t.ex. Jes 17:1f; 19:5-7; Hes 26:7ff; 29:8ff; 19f; Jer 36:30 - 2 Kung 24:6; hela Dan); e) förfalskingar (t.ex. Dan; deutero-Jes; Pastoralbr; Ef; Petr). Kap 7 menar att Gud har en taskig kommunikationsnivå. Bibeln har tolkats i enormt många olika riktningar (sant) och allt är naturligtvis Guds fel!Slaveri, rasism, antisemitism, homosexualitet, livslångt äktenskap, helvete är exempel på NT:s "vansinighet"! Inkvisition (25 000 döda), religionskrig (1600-talets 8 0000 000 döda) och USA:s inbördeskrig (620 000 döda) visar på kristendomens galenskap! Ja läser man skriften som en o-troende protestAnde, så blir den obegriplig. Jag hade också misst tron om jag läst som nyateisterna. Skriften och Kyrkan kräver lite mer brottning och problematisering; dock i gemenskap. Att sitta i ensamhet gör ingen bibelkunnig! Tro söker förståelse tillsammans med de heliga; vid sidan, bakåt och uppåt! Endast så kommer du framåt!

3:e delen koncentreras på ondskans problem. Bibeln är hemsk och nyateismens moraliska relativism är den bästa och ärligaste vägen att göra moraliska principer, då det påstås grundas i verifierbara allmänna intresse, som man vet både orsakerna och konsekvenserna av (s.233). Ja tillåt mig tvivla... :-)

4:e delen går emot kristologin! Frågan är inte vad som är möjligt, utan vad som är troligt. För en naturalist är inget troligt och då blir tron omöjlig. Konstigt! Kap 11 är bokens centralaste; var Jesu uppståndelse verklig? Extraodinära händelser kräver extraordinära bevis och det finns mindre bevis för mirakler än att författaren har en stjärnkrysare (s.298f)! Så blir någon förvånad om att Jesus inte uppstod enligt författaren?!? Massor av mässfirare kan få hallucinationer tillsammans. Är detta möjligt? Självklart. Är det troligt att "functional schizotypes are prone to congregating into cults like this..." (s. 306)! Besök dem och se för dig själv! För de f.d. nyateister krävs det att Jesus visar sig för just dem, för att de ska tro (s.308 och 310)! Ja saliga dem som tror ändå! Det finns en hel del att gå på... Läs slutet av alla evangelierna och ta kontakt med närmsta präst!

5:e delen är 3 kritiska angrepp mot kristendomen som samhällsfientlig! Alltså varför religioners etik inte gör världen bättre (de är sinsemellan motstridiga och dikterad moral är därmed värdelös)! Varför nazismen var en religiöst motiverad anti-katolsk (med stöd från medeltida katolsk antijudiskhet) rörelse (kap 14, som är mkt bra)! Och sist varför kristendomen inte ensam kan sägas ligga bakom den vetenskapliga revolutionen (med dess nyfikna, utvecklingsoptimistiska och empiriska hållning)!

Ja det är en bra bok, trots dess agenda. Skribenterna har gjort så gott de kunnat och det ger en bra överblick var nyateismen står. I stort sett är den saklig, men den förfallen tyvärr ibland till demagogiska pajkastningar. Sånt är rätt tråkigt att behöva läsa! Jag förstår hur de tänker och det är stort. Att tänka rätt är dock större!