Men finns det hopp? Är det kristna hoppet och tron om att Kärleken övervinner det onda ett hopp utan förnuftsliga skäl? Mer specifikt kan vi förutsätta att själen lever vidare med verkliga skäl? Vad är skälen för "själen":s fortlevnad?
Katekesen lär:
...att varje andlig själ omedelbart skapas av Gud – den ”produceras” inte av föräldrarna. Hon lär oss också, att den är odödlig: den förgås inte vid sin skilsmässa från kroppen i döden och skall på nytt förena sig med kroppen vid den slutliga uppståndelsen.
Många tror säkert att själens existens är en konsekvens av att tro på Skriften (och katekesernas tolkning av dito)! Jag tror det är en fullständig missuppfattning (som jag delar med massor av människor, bl.a. Kreeft, där jag hämtat mycket material från 10:e kapitlet av "Handbook of Catholic Apologetics"). Den enda livsåskådning som förnekar själens/medvetandets fortlevnad efter döden är en ny-tida västlig minoritetsgrupp av materialistiska a-teister; typ Humanisterna. De menar att medvetandet är en biprodukt av hjärnan, och när personen dör, försvinner medvetandet. Vad finns det för stöd för denna teori? Inget! Några hävdar att neuorovetenskapen bevisat att hjärnan och medvetandet hänger obönhörligt ihop (troligare är att själen och kroppen interagerar och att medvetandet är över materien). Då hävdas att medvetandet skulle vara som en skugga, som hjärnan (det verkliga) producerar! Detta är inte en vetenskaplig sanning, det är en tro utan verklig empiri. Ja, hur kan detta ö h t visas sant eller ens studeras? Kan medvetandet studeras utan hjärnan? Kan du visa att allt mentalt styrs av hjärnan? Nej!
Men om medvetandet kan orsaka processer i hjärnan, så står medvetandet över hjärnan. Jeffery Schwartz, forskning om “neuroplasticity” på UCLA har dokumenterat flera sådana fall, där folk kan påverka kemin i hjärnan med mentala processer. Hjärnan är inte stäng och determinerad, utan kan påverkas av ditt medvetande, se “The Mind and the Brain !
Materialismens/naturalismens grundtanke är alltså felaktig och neorovetenskap bevisar inte naturalism (kan omöjligen göra det, utan snarast går det att falsifiera den)! Vi har ett medvetande och även om döden är en tragisk händelse (som endast kan överbryggas med uppståndelsen) så är det märkligt att tro att "allt blir svart" vid just att våra kroppsfunktioner slutar fungera. Personlighet, identitet är inte knutet till enbart kroppen (det är en naturalistisk felaktig premis), då Änglar och Gud kan (i teistisk världsbild) existerar utan kropp. Nedan följer då ett tiotal själsbevis:
ARGUMENT FÖR LIV EFTER DÖDEN
Argument från auktoriteter är de svagaste, men konsensus bland alla mänskliga kulturer (speciellt de kloka personerna i dessa kulturer) är överväldigande: därför är det troligare att den överväldiga majoriteten har rätt, än att (blinda höns som dock pickat några korn som) Voltaire och Russell skulle ha rätt... Omm (om och endast om) teismen stämmer finns det en rättfärdig, skapande kärleksfull Gud som ville skapa mig till sin avbild och som aldrig dödar det Han älskar!
Argument från erfarenhet är starkare, men har en viss subjektivism i sig. Nära döden upplevelser (ndu) är vanliga (ca 10%) bland människor idag. Många människor upplever också att närstående döda någongång är närvarande (>10%). En mindre del har mystiska erfarenheter under kontemplation. Sammantaget är det svårt att bortförklara dessa händelser. Att t.ex. "ndu" är enbart subjektiva hallucinationer är otroligt o-trovärdigt! Det är en hållning som förutsätter resultatet och har inget med granskning från ett öppet sinne att göra!
Vår längtan efter fullständig upprättelse, mening, mål eller lyckligt slut är universiell! Det är absurt att påstå motsatsen! Och det är absurt att ha längtan (som hunger, törst, kärlek, nyfikenhet, gemenskapslängtan) som inte kan tillfredställas. Alltså finns det något mer. Om alla undrar någongång om denna tillvaro är allt, så finns det något mer! Om vi klagar på avsaknaden av något, så finns det någonstans en fullhet, en tillräcklighet... Annars är denna universiella längtan (Sehnsucht) absurd. Att argumentera för det absurda blir i slutändan absurt (och självmotsägande)!
Till slut några klassiska förnuftsliga argument:
A) Vi har inte observerat att materien förstörs (summan av all energi är konstant i den 1:a termodynamiska huvudsatsen) utan bara omvandlas. Då är det mycket rimligare att en själslig andlig substans inte heller förstörs (inte tvärt om)!
B) Vi ser att i denna värld utvecklas de mer komplexa systemen från enklare system. Allt är ändamålsanpassat! Om detta ändamålsanpassade inte är meningslös måste det finnas något efter döden; annars är vårt medvetande bara Naturens tragikosmiska abort! Varför finns vi - när naturen gjort så mycket ändamålsenligt - för att sedan fullständigt utplånas?
C) Platon argumenterar för odödlighet i Faidon. Ett av hans större poänger där är att själen ses som livsprincipen. Det är genom själen vi lever och denna princip kan inte dö. Platons argument från Staten (10 boken, s419ff i Nya Doxas utgåva 93)) är också läsvart att själen inte kan dö av a) egna (t.ex. orättvisor, otålighet, feghet eller ignorans), b) kroppsliga (det kan dock finnas andra "högre" ting som skulle kunna annilera) eller c) goda ting!
D) Vi kan utföra medveten "magi"; genom att medvetandet styr materien. Medvetandet är då något mer än det kroppsliga. Det som är förmer än det kroppsliga är ogenomträngligt för den kroppsliga döden.
E) Något som är enhetligt kan inte brytas ner. Själen är enhetlig och bryts inte ner (och kan inte förstöras så)!
F) Vi kan utföra saker som inte är bundet till kroppen. Vi kan tänka i abstrakta termer, som är okroppsliga, principiella konstruktioner som är bortanför intern föreställning ("imaginations")! Och vi kan vilja (fritt välja och styra våra instinkter)! Därför är jag mer än min kropp och förgås inte i den kroppsliga döden!
G) Mänsklig hjärna och nervsystemet är något förmer än en dator. Om naturalism stämmer har detta ett opersonligt ursprung och är "programmerat" av oordnad, ointelligent, fysikalisk slump under lång tid! Om allt som finns bara är materialiella atomer, så finns det inga skäl att tro att det finns annat än materiella atomer. En enbart materiel hjärna kan inte vara pålitlig. Detta är alltså självförstörande!
SS: Så det finns en själ som är iklädd en kropp. Hon har del av denna värld, men med ansvar och bestämmelse i något högre än det sinnligt påvisbara (det andligt själsliga)!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar